När en avlagd blå röst i kommunvalet i Ulricehamns kommun 2014 – blir illröd.

Alliansregeringen har på riksnivå varit en stabilitetsfaktor i åtta år, vilken skapat goda ekonomiska förutsättningar för Sverige utifrån en väl genomförd omvärldsanalys.

Tillika har Alliansen blivit ett varumärke som äger substans och tillit inom sig, i en variation om fyra reflekterande värden. Hösten 2008 välde, som vi vet, en ekonomisk instabilitet ut över världen, den visade sig vara likvärdig eller djupare än krisen på 1930-talet. Konsekvenserna visade sig inom eurozonen, EU, globalt, med en därpå, kraftig lågkonjunktur i Sverige samt vår omvärld. Vi kan se vissa tecken på att vi reser oss ur denna konjunktur. Den ekonomiska oron i omvärlden består i sin karaktär till vissa delar, i närområdet samt i ett större perspektiv – tillika, Rysslands upprustning och tillskapande av nationella och internationell oro i Ukraina genom annektering av Krim och aktivt stöd till pro-ryska rebeller, specifikt östra delarna av Ukraina. I dags dato har vi nollränta från Sveriges Riksbank – i stort sett ingen inflation – där emot risk för stagnation, någon talar om tendens till recession.

Trots olikheter, så ser jag vikten av att hålla ihop Allianspartierna, nu och inför en valrörelse som börjar nu och varar framtill valet 2018.

Där frågor som välfärdens kärna, LOV, LSS, vårdnadsbidrag, alternativa verksamhetsformer, skatter samt frågor om näringslivs- och arbetsmarknad, med all säkerhet kommer vara frågor på agendan. I Ulricehamns kommun ser man tyvärr en helt annan utveckling, denna skiljer sig stort från det som processats så intensivt med Allianspartierna, i Västragötalandsregionen. Därtill har man involverat (Mp) i majoriteten och skapat förutsättningar till en borgligt styrd region, det är bra.

Noterbart är att (C) representanter från Ulricehamns kommun, tillika representanter från (M) samarbetar i styret av regionen, men dock inte i hemkommunen Ulricehamn, detta förbryllar och ställer Regionrådet i en situation att balansera. (BRU) Beredningen för Regional Utveckling berör Ulricehamns kommun i frågor som berör utvecklingen i regionen och specifikt Ulricehamns kommun, fundersam över hur man tänkte här.

I riksdagsvalet gick Alliansregeringen fram med ett handlingsprogram som tillika utifrån Statsbudgeten var finansierat krona för krona, förutom justeringar av konsumtionsskatter, vilket allianspartierna följer upp nu på onsdag den 3/12 -2014, med en skuggbudget i riksdagen.

Men när jag som aktiv moderat och nu väljare, blir än mer fundersam är utifrån följande. Inför den kommunala budgeten 2012 framkom inga budgetsiffror som var politiskt substantiella, huvudfrågan var förhandlad och klar, kommunens skattesats skulle höjas med 0,50 kr (20 miljoner kronor) vilket skulle smygas igenom, bakom en skatteväxling avseende huvudmannaskapet om Västtrafik övergick till Västragötalandsregionen med ca 0,50 kr, allt var klart och låst.

Dylikt trixande är för mig som lokalpolitiker motbjudande, speciellt när Alliansregeringen arbetade med att införa det femte jobbskatteavdraget, vilket skapade förutsättningar till ett utökat konsumtionsutrymme till stöd till en växande tjänste- och servicesektor. I Ulricehamns kommun togs det utrymmet till att höja skattesatsen, vilket motverkade effekten av införandet av det femte jobbskatteavdraget. En alternativ budget lades fram som låg inom balanskravet. Med åtföljande strukturella– och balanserande åtgärder, vilket skulle innebära tillskapande av mer resurser till välfärdens kärna, vid genomförande över tid. Men den budgeten fann inget stöd eller gillande. Trots att den följde Alliansregeringens övergripande intentioner samt SKL`s skatteprognoser vilket visade på ökade skatteintäkter under de kommande åren för kommunsektorn och med gott utfall, specifikt Ulricehamns kommun.

Därefter nästa fas där (C) handlöst slängdes ut med starka 10 mandat i väljarstöd i ett alliansstyre i Ulricehamns kommun, en stark majoritet med 28 mandat av 49 mandat i Kommunfullmäktige, reducerades till en svag minoritet på 18 mandat med ett pennstreck, och med stöd från (S), då börjar man fundera. I botten låg skolfrågan och där man gick från sakfråga till att fokusera helt på personfrågor.

I skolfrågan tog jag kontakt med Kommunalrådet Lars Holmin (M), samma dag som Kommunfullmäktigemötet i Sim- och Sporthallen och frågade vilken strategisk väg vi valt under det beslutande mötet, vilket dessutom samlade många åhörare i Sporthallen. Svaret blev att vi, alliansparterna med stöd av (S) skulle gå fram med det beslutsunderlag som fanns i Kommunfullmäktiges handlingar. Jag påtalade då övergripande fakta i ärendet och vikten av att backa ärendet, för att på så sätt äga frågan. Strategiskt ställer man sig inte upp mot ca en tredje del av Ulricehamns väljarkår, här måste vi backa, vilket Ulricehamnarna senare blev medvetna om.

I valet 2014 förlorade (M) bara ett mandat och fick 10 mandat. Här vill jag klargöra, i politiken utgår man alltid från sakfrågan, personfrågorna lämnar man hemma vid farstukvisten, det är det politiska hantverkets hållning, någon annan hållning är främmande.

För, jag har noterat följande, när sakargument saknas, vänds sakfrågan till personfråga, vilket är en typisk härskarteknik som man hänger sig till när man som part är i underläge.

Inför valet 2014 var min förhoppning att de tre alliansparterna lämnat ”(s)amarbetsparten” som är känd för att härska genom att söndra. Och skapa förutsättningar till att allianspartierna åter skulle komma till styret genom en stark minoritetsregering med 24 mandat, (C) 10 mandat, (M) 10 mandat, (Fpl) 3 mandat och (Kd) 1 mandat. Istället åstadkommer man en krystad argumentation runt en s k teknisk samverkan, därigenom blåser väljarkåren och dess signaler, varför. Under föregående mandatperiod var (M), (Fpl) och (Kd) ler och långhalm med (S). I valet 2014 fick Socialdemokraterna, 13 mandat och (V) 2 mandat – tillsammans, bara 15 mandat.

Hur jag än räknar, vänder och vrider, så blir 24 mandat av Kommunfullmäktiges 49 mandat, en starkare minoritet än 15 mandat, har tagit del av matematiklektionerna i Ulricehamns grundskola.

Lägg därtill följande, att om samarbetet mellan de tre alliansparterna med oppositionspartiet (S) varit gott och utvecklande, kunde detta s k resonemangssamarbete fortsätta. Här ser man inte ett grand av detta, intressant, det visar på ett fastare samarbetsform än tekniskt samarbete.

Om möjligt kunna förhandla om en röst vid omröstningarna i Kommunfullmäktige till allianspartiernas fördel, för Ulricehamns bästa och den fortsatta utveckling, men inte, så bra visar sig inte detta samarbetsklimat vara. Åter till teknisk samverkan som är så instabil och svag, när kommuninvånarna efterfrågar ett annat utfall i valet.

Den teknisk samverkan fokuserade på fördelning av förtroendeposter.

Den svaga minoriteten på 15 mandat får alla ordförandeposter och allt har sitt pris, 10 moderata mandat, bara inte inflationen äter upp vinsten, med dess lagerblad,

När nu budgeten har antagits i Kommunfullmäktige, är det i en minoritet med (V) och (S), som lägger fram sin politiska inriktning, det kommande året och med inriktning flerårsplan.

Så fungerar en budget i den offentliga sektorn, att budgeten är politikens starkaste signalvärde och högsta politiska riktlinje till genomförandet av det politiska manifestet som också fastställs i Kommunfullmäktige. Nu har de tre alliansparterna sällat sig till den styrande minoritetens sida (V) med stöd av (S) avseende budgetbeslutet.

Noterar här med all tydlighet att min blåa, Nya moderata röst, har blivit illröd och därmed ställs frågan – vad sysslar man med? Varför lyssnar man inte på väljarna?

I övrigt noterar jag bitska och taffliga kommentarer om att konstruktionen är utifrån att man ska få en utkomst över fyra år att leva på, men så är det absolut inte. Det jag följt och sett är att på politikernas agenda, punkt ett, återfinns stringensen att alltid göra skillnad, men jag kanske är förd bakom ljuset. Här ger jag en uppmaning avseende tarvligheterna. Genom att visa upp tjänstledighetsansökningar med procentsatser, beviljade av arbetsgivaren över de kommande fyra åren, får tarvligheterna en reflektion till dem som anfört dem, faller dessa antagonisters argument till föga. Ulricehamnare, här måste vi ha en större tilltro till våra folkvalda politiker och det politiska hantverket de utför.

Detta till politiker som lägger sin tid för att skapa bättre förutsättningar för vårt närsamhälle. Till en större valfrihet inom äldreomsorg, för- och grundskola, LSS, LOV, vårdnadsbidrag och en skattesats som ger individen större rörlighet och inte inskränker den fria individens förutsättningar och möjligheter i och för Ulricehamns kommun.

Här hade Allianspartierna (C), (M), (Kd) och (Fpl) gjort skillnad och utgjort en kraft till att skapa denna förutsättning, allt enligt väljarkårens vilja i valets utfall september 2014.

Carl-Johan Molander (M)

Ulricehamn saknar ett starkt regeringsalternativ

(S) i Ulricehamns kommun springer sina yviga vägar.
Frågan är vad deras syfte är med att stundom påtala att det är ett gott samarbete. Frågan som uppkommer, på vems bekostnad. (S) företrädare skriver i UT 2013-02-26 att ”Partilojaliteten kostar Ulricehamn två miljoner”.
Förståelsen att Kommun Sverige omfattar 290 kommuner saknas i den riktade kritiken och att förutsättningarna är explicit för varje kommun, det är en avsaknad hos den tillskrivne strategen.
Vet inte hur det ser ut internt inom (S), men senast i frågan skolstrukturen, så gjorde (S) ett bondeoffer, en förespråkare lämnade på grund av utvecklingen inom (S).
Det är inte bekräftat, men det är inte partipiska som gäller, det är ett historiskt gissel som viner över ryggarna i de olika frågorna.
Inom moderaterna har vi högt i tak enligt våra stadgar, själv, efter att ha meddelat gruppen, lade undertecknad fram ett eget budgetförslag, för jag stödde inte en skattehöjning inför budgetåret 2012.
Grunden var att det fanns ett behov av en genomlysning av ekonomistyrningen, förvaltningen och bolagsstrukturen, utifrån ett koncernperspektiv i Ulricehamns kommun.
I skolstrukturfrågan lade en moderat fram ett genombrytande yrkande, om avslag i frågan, vad som händer vidare, vet vi inte.

Att (S) i varje fråga utser regeringen som ansvarig, istället för att ta det ansvar man tillskapat sig i den vågmästarroll man idag innehar i Ulricehamns kommun, finns här mycket mer att önska.
Är det alltid andra som bär ansvar om resurser saknas, eller är det en blockering utifrån vågmästarrollen?

Det visar att det inte finns ett starkt regeringsalternativ, som i valet 2014, kan ta över och genom ekonomistyrning skapa förutsättningar för stabilitet, tillväxt och utveckling i Ulricehamns kommun.

Här visar också oppositionen att man inte kan samla sig och skapa ett regeringsalternativ, där tidigare (MP) föll ur och nu senast (V).
För att (S) ska få ett egenvärde på den politiska arenan måste man söndra för att härska.

Förutsättningarna som undertecknad ser det, är att allianspartierna startar ett arbete, som måste börja från dags dato.

Det gäller förhandlingar om och runt politiska sakfrågor som ska ligga till grund för ett handlingsprogram.

I detta arbete skapas förutsättningar och trygghet i det politiska arbetet, där förhållandet, förtroendet samt relationen mellan allianspartierna återskapas och stärks inför valet 2014.

Carljohan Molander (M)

Stenbockskolans Annex och Solbacken

Det som är lite trevligt när jag sitter på läktaren, men ändå ser övergripande på frågorna, när det gäller i detta fallet fastighetsfrågor. Inspirerande att se att jag haft inflytande på den moderata gruppen, ang frågan Solbacken och Stenbockskolans Annex.

Tänk om man kan sälja ut detta område till någon privat aktör till att bygga bostäder på. Se bilder:

Annexet

Solbacken

Annexet

Kommunstyrelsen 2013-01-07

Fastigheten Solbacken säljs – intressant.

Nedre delen av Stenbocksskolans Annex – Här kunde man gjort mer om man ser på lokalutnyttjande och samordning.

Om man följer min blogg så ser man hur jag resonerar runt dessa frågor.

Politik är den omöjligas konst, det intressanta är när andra människor gör frågor som väckts tidigare, till sina egna.

Nämndhuset ska bli boende

Äntligen omskapas Nämndhuset till boende genom detaljplaneändring.

I den moderata gruppen har jag lyft denna fråga om att förbereda Nämndhuset till försäljning, det har med ledarskap att hålla, leda och styra sakfrågorna. Då ser man först och främst om man avviker från den fastställda budgeten, löpande.

Anmälde 2011 enligt våra stadgar att jag inte deltog i beslut att höja skattesatsen med 0,50 kronor, meddelade också att utifrån detta läggs en alternativ budget, vilket också lyfts på alliansmöte. Har vi spelregler så avviker man inte från dessa regler.

Här lyfte jag utifrån vad jag tidigare framför ang effektiviseringar, så gör sakfrågorna färdiga, då ser man ett sammanhang, en strategi och en målmedvetenhet i politiken.

Det finns som det ser ut nu tre planer som har en kontext – detta för att verksamheterna inte ska dras isär.

Det är Nämndhuset, verksamheten i detta hus ska flytta och fastigheten som är tänkt är inte detaljplaneändrad, vad jag kan förstå idag. Här är det viktigt att man ställer dessa tv å frågor i en samlad kontex, allt för att hålla ihop verksamheter och förutsättningar.

En tredje del är om man nu ska genomföra en ytterligare förutsättning ute vid Ubbarp, så bör även denna detaljplan ligga i fas med ovan anförda.

Det finns inte många frågor som inte har sin kontext – håller man inte ihop sammanhangen kommer det att kosta resurser – .

Roligt att man även i detta sammanhanget gett positiva signaler till mina moderata vänner – för vi moderater bygger stad – vi håller ihop

Skolans resursfördelningsmodell

Med tiden förändras verksamheter. Med justeringar av en fördelningsmodell utifrån kostnadsökningar i verksamheten sker obalanser i förhållande till de förändringar som behövar genomföras.

Elevunderlaget förändras över tid, lärare blir äldre och löneutvecklingen är positiv, övriga kostnadsökningar påverkar fördelningen av resurserna som får effekt mot den kvalitet i skolveksamheten som man eftersträvar.

Detta är ett uppdrag som behöver ges till tjänstemännen för att få en resursfördelning som skapar förutsättningar att stärka kvaliten i skolan, för dina och mina barn.

Att styra och leda resurser är en övergripande politisk fråga som är överordnad någon annan fråga.

De moderata politiska målen bottnar i att skapa förutsättningar till att våra elever i sina utbildningssträvanden och ambitioner blir en resurs till näringslivets kompetensförsörjning, i framtiden.

Med fokus på framtiden bygger vi morgondagens samhälle med avstamp här och nu.

Vi går en intressant framtid till mötes och framtiden ligger närmare än vad man tror

Ena dagen är det så, den andra är det så, frågan uppstår, vad är den ideala vägen?

Politiskt, vad vill man, vad vill man uträtta, vad har man skapat och vad vill man skapa?

(S)     13 mandat

(V)      2 mandat

(SD)   3 mandat

(C)    10 mandat

(MP)  3 mandat

(FP)   4 mandat

(KD)  3 mandat

(M)   11 mandat

Politik är det omöjligastes konst.

Vad sker i ett skapande av en struktur, tänker alla utifrån den karta som enskild eller enskilda person/er tänkt. Eller finns andra tänkbara lösningar som uppkommer under vägen till lösningen, ja, vem vet.

Om vi leker med tanken att (C) och (MP) kan tänka sig gå ihop i ett samarbete, med både mandat och röstetal, vad händer då?

Vem har växt sig starkast i det läge kommunen står i just nu, är det (S). Varför har man då bjudit in till den dansen?

Om man t ex tagit beslutet angående skolstrukturen, bortsett från den ståndpunkt som (C) haft och fått majoritet i sakfrågan, vad är problemet. Därefter, fortsatt att arbeta i ett alliansstyrt Ulricehamn, tänk vad det skulle göra det enklare för väljaren.

Är det så att en borgligt ledd kommun gör skillnad?

Lek med tanken att (C) i samarbete med (MP) begär att få oppositonsrådets position, vad händer då?

Måste (S) och (V) alliera sig tydligare och vad vill (V) ha ut av det, och vad får (S) utifrån hela frågeställningen, visst är det intressant?

I det här läget väcks många frågor, först – vem är den starkaste parten?

Den som har en avvaktande inställning till sakfrågan – Den som kräver att alla ska ha samma åsikt i sakfrågan – Den som ger möjlighet att en avvikande mening i sakfrågan – vem är starkast?

Varför skapar man frågor, så enkla, att en ocean av förutsättningar väller fram.

Kan det trots allt vara så att den som sitter med Svarte Petter i valet 2014 till slut, utifrån den situation som tillskapats är (S), eller har de i sin strategi räknat rätt och räknat hem sakfrågan och styrka?

Eller vet någon hur oppositionen tänker, eller tänker de som de säger, eller har de sagt allt de tänkt, var finns i så fall (S)-korten att spela ut i en förhandling, men visst är det intressant?

Ett råd till alla stressade människor: Om det är kaos, (tecknet för kaos i japanskan, betyder möjligheter), så öppnar sig bara möjligheter, dvs med nya förutsättningar.

 

 

 

 

Ett tal som pekar var då – väcker?

Blir fundersam om Herr Löfven varit i Stockholm på senare tid. Varför, jo, byggs det mer så stannar hela Stockholm och då fungerar inget i stan.

 

När det gäller satsningen som ska revolutionera arbetsmarkanden, dvs avlastning av andra sjukveckan, en kostnadssänkning för vissa företag med 1,5 miljarder.

 

Men Herr Löfven nämner inte att man ska öka kostnaderna för företagen, för att anställa unga med 25 miljarder, men ”det väljer man av ideologi och erfarenhet”. Därtill utifrån den svenska exportmarknaden stimulerar man de små exportföretagen med 100 miljoner.

 

Då ställer man frågan, hur tänker man här?

 

Herr Löfven ger stöd åt de regeringsår alliansen styrt ett Sverige som går bra och växt sig starkt och med en fortsatt stark export. Den är till 60 procent riktad till EU-länder, som vissa av dem ingår i den ekonomiskt tyngda EURO-zonen, intressant.

 

Orosmolnen för Sverige, på den himlen är en stark krona och ett högt ränteläge.

 

Herr Löfven lyfter fram att alliansen stängt ned ambassader i tillväxtländer, men nämner inte att (S) tillsammans med (SD) röstade för en bantad budget med 300 miljoner, det får konsekvenser och närvaro i dessa länder blir lidande.

 

Här kommer också eftertankens kranka blekhet i fatt samt knackar på dörren, utifrån principen orsak och verkan.

 

Herr Löfven stödjer också alliansregeringen i att kunskapsskolan ska prioriteras istället för den av (S) tidigare prioriterade fumskolan, här är det bra att (S) rest sig.

 

För Herr Löfven – MED KUNSKAP BYGGER VI I ALLIANSEN SVERIGE – välkommen på tåget.

 

Herr Löfven lyfter fram exportindustrins förutsättningar och då finns inte Västsverige i det Sverige som Herr Löfven talar om.

Här har (S) satt sig i knät på (MP) och lyfter fram E20 som är ett transportstråk tillika E4/R40.

Att E20 utifrån (MP) prioritering ska fortsättningsvis vara 2+1 väg istället för 2+2 väg, en basal fråga för näringslivet i Sverige, hur kan de nå de noder där utskeppning kan ske, och som industrin så väl behöver?

 

Två starka och viktiga transportstråk är E20 och E4/R40, till och från Stockholm – Göteborg, utmed dessa stråk når man Jönköpings Airport, Landvetter flygplats och Göteborgs Hamn. I detta sammanhang har Stockholm sina noder för utskeppning.

 

I denna fråga vaknade inte Herr Löfven.

Men som upplysning, med fungerande infrastruktur lyfter vi Sverige och skapar förutsättningar till att öka både tillväxt och utveckling i hela landet, vi binder ihop Sverige.

 

Politikens uppgift är att skapa förutsättningar, öppna en väg för individens tanke till att bli delaktig i samhällets utveckling samt för att göra den möjlig.

 

NEJ, alliansregeringen står för en bredare lösning som binder ihop Sverige och skapar förutsättningar att Sverige är starkt

Höstbudgeten 2012 inför 2013 – riktningen är klar, hur blir utfallet

Vi ser att ansvar i ekonomin skapar förutsättningar till ett reformutrymme, dock med avvaktan avseende utvecklingen i övriga Europa.

Det låter positivt inför höstbudgeten, signalerna är tydliga – ANSVAR SKAPAR MÖJLIGHETER –

Blir sedan satsningarna på t ex infrastrukturinvesteringar som fokuserar tillväxt och utveckling t ex i Västsverige så ser det bättre ut framöver fördelningspolitiskt.

Infrastruktur i och runt Stockholm är en självklarhet, likväl i och runt Göteborg, det här är två städer som måste fungera.

Där till måste man i förhållande Stockholm – Göteborg se till att transportstråken fungerar, då finns det tre klarheter inom denna infrastruktursatsningen:

1. Västra stambanan – här måste till en kapacitetshöjning.

2. R40 – bygga bort den flaskhals som genom tidigare infrastruktursatsningar skapats mellan Stockholm – Göteborg. 4,5 mil mellan Jönköping –

    Ulricehamn.

3. E20 – efter att byggt bort flaskahalsen mellan Jönköping – Ulricehamn kan kraften läggas på utbyggnaden av E20 och Västra stambanan.

    Där efter, när näringslivet fått transportstråk som förstärker de utskeppningsnoder som ligger utmed vägstråken, där sedemera

    boendetillväxten kommer att växa sig stark.

    Stimulerar Västsveriges tillväxt och utveckling i förhållande till sin omvärld.

Att skylta om vad det gäller transportstråket mellan Stockholm – Göteborg, där man stödjer både E4/R40 samt E20 är en självklarhet att

    reglera, det är som med reklamen, plötsligt händer det.

En Götalandsbanan, kan tänkas som ett framtidsprojekt, ansvarstagandet ligger att få en tillväxt och utveckling där vi får mer resurser att

fördela i framtida infrastrukturprojekt.

Noterar att olika projekt skapar Ulricehamns framtid

Vad tycker vi och vad vill vi. Att tycka är något man gör i efterhand, blir lite patetiskt i längden. Men noterar att den viljan som genomsyrat beslut, får sin gestaltning och genomförande under denna mandatperiod.

Bygga monument är inte modellen, men projekt som skapar förutsättningen till en framtid, det är bra. Till detta kan vi lägga, för att visa några projekt som startade upp mellan 2006 – 2010:

Ombyggnaden av våra äldrefastigheter för att möta behovet och efterfrågan.

Lassalyckan också detta för att möta ett behov och en efterfrågan.

Det som saknas i denna fråga är ishallen och på senare tid den beslutade boulehallen.

Rönnåsens industriområde – här ser man företag som visar ett starkt intresse för en nyetablering utmed ett starkt transportstråk -.

Det man saknar i frågan Rönnåsen är den fortsatta lobbyverksamheten att bygga bort flaskhalsen Ulricehamn – Jönkping vilket skulle framför allt stärka Jönköpingsregionen men med ett mycket tydligt utfall  för Västsverige som region. Vi talar om 4,5 mil motorväg där regionföreträdare sträcker sig endast till regiongränsen, det kallas ledarskap, vision samt strategiskt tänkande.

Hur binder vi ihop Sverige?

Var binder man ihop Sverige?

När binder vi ihop Sverige?

Tre viktiga frågor som kräver sina svar.

E20 är ett misserabelt projekt som (S) i avsaknad av pragmatisk hållning kan notera ett stort behov av en utbyggnad.

Ett (S) med strategiskt tänk kan verka för en omskyltning, där man delar belastningen av trafiken mellan Stockholm – Göteborg på E20 och R40/E4. Det skulle minska trycket på befintlig E20, när man nu i avsaknad av pragmatisk hållning vill bevara den som en icke trafiksäker emellanåt betraktad som kostig.

Detta visar på en underliggande tanke, att kan vi bara hålla oss kvar vid makten så söker vi inte att inta en pragmatisk hållning, intressant.

I Ulricehamn intar man en s k pragmatisk hållning för att komma till makten, vilket man idag indirekt har, utifrån ett parlamentariskt läge som är tillskapat i ett minoritetstyre 18 mandat – 31 oppositionstyre.

Noterar att (S) i sin pragmatiska hållning antagligen kommer att rösta igenom utmaningsrätten när den sakfrågan kommer på Kommunfullmäktiges bord i Ulricehamn nu i höst, eller?

Vår gruppledare Roger Wilhelmsson visar helt rätt, på att en konkurrenssituation inom de olika verksamheterna genom utmaningsrätten, stärker kvalitén och utvecklingen i densamma.

Eller bygger den pragmatiska hållningen bara från ett håll, där krav ställs mot eftergift, vem vet,? Först när besluttagits.

När (S) förra mandatperioden bytte manskap, då blev klimatet mer konstruktivt. Ibland kunde jag ana vissa blockeringar som inte ledde till något konstruktivt, det är inte bra.

Här var det (Fp), (Kd) och (C) som stod för dessa blockeringar mot (S), men se hur lätt man byter fot och ägnar sig åt isolation, av tidigare bundsförvant.

Vi ska notera att ett gott samtalsklimat är alltid bra för kommunen.

Det kanske t o m är så att man spelat in (Mp) 3 mandat på banan och med (C) 10 mandat är det 13 mandat.

Noterar att diskussioner förs mellan partierna, vad det resulterar i kan vi bara ana.

(S) och (V)  har 18 mandat.

(C) och (Mp) har 13 mandat.

(M), (Fp) och (Kd) 18 mandat

Det kanske t o m visar sig att den pragmatiska hållningen som (S) intagit, avgränsar sig från det moderpartiet och de beslut som kommer från partikongressen, vem vet?

Många människor frågar varför aldrig politiker kan svara JA eller N

EJ på frågor.

De som ställer frågorna anar inte hur komplexa organisationerna är, hur sakfrågorna vävs in i olika huvudmannaskap därtill ska allt detta rymmas inom de lagar och förordningar som utgör ramverk för de olika huvudmännen.

Att göra komplexa frågor så enkela att man påvisar att det bara är att ta beslut, oavsett underlaget, då hissnar jag i min tanke.

Nu står vi här och kan inget annat göra, men, den som lever får se!

Storytelling keep going on ……..

Man tar del av olika reflektioner och tankar oavsett vad de gäller, det intressanta är, hur man utifrån ganska stor informationsmassa gör enkla subjektiva bedömningar av händelser, upplevelser och ståndpunkter.

Det intressanta är har man grundat sin sakäga i en objektiv analys eller sprungit ärende.

Vad jag har förstått så samlar sig (S) rejält inför valet 2014 och det gör alla partier. Det som kommer till mig är att nu ska det bedriva(s) politik. Nu kan man vifta bort detta som om det inte vore en sanning, men det är upp till var och en.

Nu sitter vi här i Ulricehamn med ett minioritetsstyre, med 18 mandat på handen mot 31 mandat, frågan är förlitar man sig på (S) 13 mandat eller på att de som man inte har förtroende för (C) ändå ska rösta ”rätt” för det är ett borgligt parti, det innebär att man har förtroende för dem, intressant.

Vem äger då spelplanen, ja, man får räkna, analysera och komma tillslutsats.

Vad vill då (S) man kan undra för det är tyst, det de vill är att komma till regeringsmakten var den än uppkommer eller skapas, vill de göra det nu eller vid valet 2014, det är frågan.

Vilket värde har då pragmatismen som hållning? Man får saker gjorda med minsta gemensamma nämnare, men man går miste om andra värden.

Vad innebär det att vara sammarbetsvillig och pragmatisk, samtidigt som man har direktiv att profilera sig. Detta för att visa fram ett alternativt politiskt spår, man undrar. Kommer bakslaget nu eller vid valet 2014?

Tror man att man ser allt efter de knapphändiga analyser man gör, eller är det en subjektiv storytelling, som lägger saker tillrätta? För vem, vem vet.

När man följer den s k pragmatiska andan från (S), ser man genomslag av att man väntar tills (m)an blottar ryggen, detta är bara en kommun som gör samma utspel, i Ulricehamn driver man samma tes.

Den retoriska poängen som (S) använder är att utveckling kostar och så finns helt plötsligt hur mycket resurser som helst, spenderbyxorna åker på, men vem tar då ansvar för den ekonomiska politiken.

Anders Borg, Sveriges finansminister, skapar genom att hålla i tömmarna, ett reformutrymme i den svenska välfärdskärnan. Det är inget som ramlar över en, det är ett hårt arbete som ligger bakom. Ett tydligt fokus som skapar förutsättningar till det reformutrymme som kommer visa sig i höstbudgeten 2012 som har bäring på valet 2014.

Arbetslinjen har skapat ett större skatteutfall till kommunerna. Att skylla på bristande resurser, när man (s)jälv driver på att man ska spendera mer än vad man har, genom att driva tesen att utveckling kostar. Detta är inte trovärdigt.

Vad är då den pragmatiska hållningen värd, blir man förd mot skattehöjningsstupet, där det inte finns någon återvändo, eller kan man i sammanhanget se vilka resurser som moderbolaget Ulricehamn Stadshus AB rymmer, genom att se över hela koncernen.

(S) har på kort sikt genom ett idogt arbete åstadkommit en skattehöjning med en moderatledd allians samt att samma allians splittras och går skillda vägar. Då har ens syften nått vägs ände, nu kommer nästa fråga upp på dagordningen.

Vad vill (S) med sin strävan, vara den ständiga tvåan, sitta i opposition och vara samarbetsvillig och pragmatisk. Ponera att det sker en förändring, tror vi att den pragmatiska och samarbetsivern står fast. Är det enskild person som utgör ett parti eller är det en grupp, en grupp som får signaler som ska omformas till att stämma med de lokala förutsättningarna.

Den som lever får se, men att gå i ok med oppositionen innebär att taktkänslan och ideologin tappar sitt värde.