Valduellsdebatt

Stefan Löfven S

– VS –

Ulf Kristersson M

D

Intressant

Röstsplittring

Alla de år som lagts och läggs för och till demokratins energi och kraft i Sverige så kan jag tyvärr ana, att röstsplittringen ökar.

Läste Bo Högborn’s krönika i dagens UT och finner det anmärkningsvärt att det som vi nya Moderater drev, är inte likvärdig politik, nu som då.

Man pratar mer om migration än integration, Man pratar mer om migration än bostadsmarknaden, Man pratar mer om migration än arbetsmarknad.

Härtill kommer en eftersläntare som har medgång i de kalla vindar som sveper över Östeuropa, i Tyskland, Frankrike etc.

Det är Sd, de pratar om migranten som kostnader, kronor och ören, skrämmande.

Detta parti skrämmer upp pensionärer med att pga migranterna kommer de få lägre pensioner.

Tänk vilka floskler.

Låga födslotal kräver migration, kräver en integration, kräver en förändrad bostadsmarknad, kräver en förändrad arbetsmarknad för att bibehålla en positiv pensionsutveckling.

Undrar hur det Sverige i förlängningen ser ut som Sd tillika V vill skapa, kalla kårar utmed ryggen. En reflektion är att S utan skrupler allierar sig med V, eftertanke.

2018 är inget annat val än en stark fokusering på VÄRDERINGAR och då utifrån de som bygger samhällen människorna.

Nu har man avlagt sin röst, en riktning och avsikt med min vilja, fyra år framåt i det demokratiska Sverige.

Från den 9 september, fram till september 2022 ska vi följa hur det demokratiska ansvaret och förtroendet följts samt uppfyllts.

Alltid lika intressant att följa vad som driver ambitionerna inom områdena att bygga stad, att forma det goda samhället, värna individens trygghet, skyldigheter och möjligheter.

/C

Att bygga Sverige Tryggt och Starkt

Inga nya tongångar, men det som lyfts fram från (Sd) och deras talepersoner har en, för oss som mins vår historia och historielektion i skolan, en ton som skär genom märg och ben.

Sveriges Riksdags 2 vice talman, Partisekreterare för (Sd) uttalar att ”judar och samer är inte svenskar”, en viktig fråga att ta ställning till så länge vi lever i ett demokratiskt land.

Efter kriget kom de ”Vita bussarna” till Ulricehamn – Ulricehamns Tidning har haft reportage om detta – med f d lägerfångar, och då inte vilka läger som helst. Här fick de en fristad, här möttes de av värme, de mötte kärlek och kärleken blommade, barn kom, och någon är i övre medelåldern idag, de fick livskraft och etablerade sig i vårat samhälle, blev respekterade medborgare, idag ekar det ut bland Sveriges gator ”judar och samer är inte svenskar”. Inget bra budskap c:a 70 år efter krigsslutet och dess hemskheter. De är 100% judar och samer samt 100% svenskar.

Men, vart är Sverige på väg, med den historiska horisonten ekar stöveltrampen, om man inte är tondöv. Dessa klackar slår in mot Ulricehamns gågata nordöst ifrån och skapar rädsla och förundran över vad som äger accept utifrån denna politik.

När man tar del av siffror om födda och döda 1960-2013 och prognos 2014-2060 så visar den en fluktration, och den demografiska bilden visar en stigande kurva av antal döda. Antal födda utmärker sig vid mitten av 1960-talet, 1989/90 och nu kan man enligt prognos se ett ökat antal födda och ett minskat antal döda. För att senare notera att antalet födda minskar i förhållande till antalet döda, den kommande perioden.

Här finns ett övergripande och stort problem för Sverige och vår välfärds kärna.

Differensen framöver enligt prognos födda och döda är plus c:a 15 000 människor och detta underliggande överskott ska försörja svensk välfärd över tid framgent.

En bild av arbetsmarknaden avseende invandrare på svensk arbetsmarknad visar att två av tre är i arbete inom tio år.

Barn som föds är i arbete efter c:a 20 till 25 år.

Sverige måste bli fler invånare.

Likväl Ulricehamn måste bli fler invånare.

Invånare bygger, utvecklar och bidrar till välfärdens kärna på alla sätt.

Sverige måste skapa förutsättningar för en starkare arbetsmarknad.

Sverige måste stimulera näringslivet.

Sverige måste fortsätta att skapa förutsättningar till fler arbetade timmar.

Alliansen skapar försatta goda förutsättningar till att möta framtiden, att du ska få en god utveckling av din pension, att vi ska få en god skola, att vi ska få en god vård och att samhället måste hålla ihop.

Som det nu ser ut drar mörka krafter isär samhällen med sin retorik och detta på din bekostnad.

Din röst på Alliansen den 22 mars 2015.

Carl-Johan Molander (M)

När en avlagd blå röst i kommunvalet i Ulricehamns kommun 2014 – blir illröd.

Alliansregeringen har på riksnivå varit en stabilitetsfaktor i åtta år, vilken skapat goda ekonomiska förutsättningar för Sverige utifrån en väl genomförd omvärldsanalys.

Tillika har Alliansen blivit ett varumärke som äger substans och tillit inom sig, i en variation om fyra reflekterande värden. Hösten 2008 välde, som vi vet, en ekonomisk instabilitet ut över världen, den visade sig vara likvärdig eller djupare än krisen på 1930-talet. Konsekvenserna visade sig inom eurozonen, EU, globalt, med en därpå, kraftig lågkonjunktur i Sverige samt vår omvärld. Vi kan se vissa tecken på att vi reser oss ur denna konjunktur. Den ekonomiska oron i omvärlden består i sin karaktär till vissa delar, i närområdet samt i ett större perspektiv – tillika, Rysslands upprustning och tillskapande av nationella och internationell oro i Ukraina genom annektering av Krim och aktivt stöd till pro-ryska rebeller, specifikt östra delarna av Ukraina. I dags dato har vi nollränta från Sveriges Riksbank – i stort sett ingen inflation – där emot risk för stagnation, någon talar om tendens till recession.

Trots olikheter, så ser jag vikten av att hålla ihop Allianspartierna, nu och inför en valrörelse som börjar nu och varar framtill valet 2018.

Där frågor som välfärdens kärna, LOV, LSS, vårdnadsbidrag, alternativa verksamhetsformer, skatter samt frågor om näringslivs- och arbetsmarknad, med all säkerhet kommer vara frågor på agendan. I Ulricehamns kommun ser man tyvärr en helt annan utveckling, denna skiljer sig stort från det som processats så intensivt med Allianspartierna, i Västragötalandsregionen. Därtill har man involverat (Mp) i majoriteten och skapat förutsättningar till en borgligt styrd region, det är bra.

Noterbart är att (C) representanter från Ulricehamns kommun, tillika representanter från (M) samarbetar i styret av regionen, men dock inte i hemkommunen Ulricehamn, detta förbryllar och ställer Regionrådet i en situation att balansera. (BRU) Beredningen för Regional Utveckling berör Ulricehamns kommun i frågor som berör utvecklingen i regionen och specifikt Ulricehamns kommun, fundersam över hur man tänkte här.

I riksdagsvalet gick Alliansregeringen fram med ett handlingsprogram som tillika utifrån Statsbudgeten var finansierat krona för krona, förutom justeringar av konsumtionsskatter, vilket allianspartierna följer upp nu på onsdag den 3/12 -2014, med en skuggbudget i riksdagen.

Men när jag som aktiv moderat och nu väljare, blir än mer fundersam är utifrån följande. Inför den kommunala budgeten 2012 framkom inga budgetsiffror som var politiskt substantiella, huvudfrågan var förhandlad och klar, kommunens skattesats skulle höjas med 0,50 kr (20 miljoner kronor) vilket skulle smygas igenom, bakom en skatteväxling avseende huvudmannaskapet om Västtrafik övergick till Västragötalandsregionen med ca 0,50 kr, allt var klart och låst.

Dylikt trixande är för mig som lokalpolitiker motbjudande, speciellt när Alliansregeringen arbetade med att införa det femte jobbskatteavdraget, vilket skapade förutsättningar till ett utökat konsumtionsutrymme till stöd till en växande tjänste- och servicesektor. I Ulricehamns kommun togs det utrymmet till att höja skattesatsen, vilket motverkade effekten av införandet av det femte jobbskatteavdraget. En alternativ budget lades fram som låg inom balanskravet. Med åtföljande strukturella– och balanserande åtgärder, vilket skulle innebära tillskapande av mer resurser till välfärdens kärna, vid genomförande över tid. Men den budgeten fann inget stöd eller gillande. Trots att den följde Alliansregeringens övergripande intentioner samt SKL`s skatteprognoser vilket visade på ökade skatteintäkter under de kommande åren för kommunsektorn och med gott utfall, specifikt Ulricehamns kommun.

Därefter nästa fas där (C) handlöst slängdes ut med starka 10 mandat i väljarstöd i ett alliansstyre i Ulricehamns kommun, en stark majoritet med 28 mandat av 49 mandat i Kommunfullmäktige, reducerades till en svag minoritet på 18 mandat med ett pennstreck, och med stöd från (S), då börjar man fundera. I botten låg skolfrågan och där man gick från sakfråga till att fokusera helt på personfrågor.

I skolfrågan tog jag kontakt med Kommunalrådet Lars Holmin (M), samma dag som Kommunfullmäktigemötet i Sim- och Sporthallen och frågade vilken strategisk väg vi valt under det beslutande mötet, vilket dessutom samlade många åhörare i Sporthallen. Svaret blev att vi, alliansparterna med stöd av (S) skulle gå fram med det beslutsunderlag som fanns i Kommunfullmäktiges handlingar. Jag påtalade då övergripande fakta i ärendet och vikten av att backa ärendet, för att på så sätt äga frågan. Strategiskt ställer man sig inte upp mot ca en tredje del av Ulricehamns väljarkår, här måste vi backa, vilket Ulricehamnarna senare blev medvetna om.

I valet 2014 förlorade (M) bara ett mandat och fick 10 mandat. Här vill jag klargöra, i politiken utgår man alltid från sakfrågan, personfrågorna lämnar man hemma vid farstukvisten, det är det politiska hantverkets hållning, någon annan hållning är främmande.

För, jag har noterat följande, när sakargument saknas, vänds sakfrågan till personfråga, vilket är en typisk härskarteknik som man hänger sig till när man som part är i underläge.

Inför valet 2014 var min förhoppning att de tre alliansparterna lämnat ”(s)amarbetsparten” som är känd för att härska genom att söndra. Och skapa förutsättningar till att allianspartierna åter skulle komma till styret genom en stark minoritetsregering med 24 mandat, (C) 10 mandat, (M) 10 mandat, (Fpl) 3 mandat och (Kd) 1 mandat. Istället åstadkommer man en krystad argumentation runt en s k teknisk samverkan, därigenom blåser väljarkåren och dess signaler, varför. Under föregående mandatperiod var (M), (Fpl) och (Kd) ler och långhalm med (S). I valet 2014 fick Socialdemokraterna, 13 mandat och (V) 2 mandat – tillsammans, bara 15 mandat.

Hur jag än räknar, vänder och vrider, så blir 24 mandat av Kommunfullmäktiges 49 mandat, en starkare minoritet än 15 mandat, har tagit del av matematiklektionerna i Ulricehamns grundskola.

Lägg därtill följande, att om samarbetet mellan de tre alliansparterna med oppositionspartiet (S) varit gott och utvecklande, kunde detta s k resonemangssamarbete fortsätta. Här ser man inte ett grand av detta, intressant, det visar på ett fastare samarbetsform än tekniskt samarbete.

Om möjligt kunna förhandla om en röst vid omröstningarna i Kommunfullmäktige till allianspartiernas fördel, för Ulricehamns bästa och den fortsatta utveckling, men inte, så bra visar sig inte detta samarbetsklimat vara. Åter till teknisk samverkan som är så instabil och svag, när kommuninvånarna efterfrågar ett annat utfall i valet.

Den teknisk samverkan fokuserade på fördelning av förtroendeposter.

Den svaga minoriteten på 15 mandat får alla ordförandeposter och allt har sitt pris, 10 moderata mandat, bara inte inflationen äter upp vinsten, med dess lagerblad,

När nu budgeten har antagits i Kommunfullmäktige, är det i en minoritet med (V) och (S), som lägger fram sin politiska inriktning, det kommande året och med inriktning flerårsplan.

Så fungerar en budget i den offentliga sektorn, att budgeten är politikens starkaste signalvärde och högsta politiska riktlinje till genomförandet av det politiska manifestet som också fastställs i Kommunfullmäktige. Nu har de tre alliansparterna sällat sig till den styrande minoritetens sida (V) med stöd av (S) avseende budgetbeslutet.

Noterar här med all tydlighet att min blåa, Nya moderata röst, har blivit illröd och därmed ställs frågan – vad sysslar man med? Varför lyssnar man inte på väljarna?

I övrigt noterar jag bitska och taffliga kommentarer om att konstruktionen är utifrån att man ska få en utkomst över fyra år att leva på, men så är det absolut inte. Det jag följt och sett är att på politikernas agenda, punkt ett, återfinns stringensen att alltid göra skillnad, men jag kanske är förd bakom ljuset. Här ger jag en uppmaning avseende tarvligheterna. Genom att visa upp tjänstledighetsansökningar med procentsatser, beviljade av arbetsgivaren över de kommande fyra åren, får tarvligheterna en reflektion till dem som anfört dem, faller dessa antagonisters argument till föga. Ulricehamnare, här måste vi ha en större tilltro till våra folkvalda politiker och det politiska hantverket de utför.

Detta till politiker som lägger sin tid för att skapa bättre förutsättningar för vårt närsamhälle. Till en större valfrihet inom äldreomsorg, för- och grundskola, LSS, LOV, vårdnadsbidrag och en skattesats som ger individen större rörlighet och inte inskränker den fria individens förutsättningar och möjligheter i och för Ulricehamns kommun.

Här hade Allianspartierna (C), (M), (Kd) och (Fpl) gjort skillnad och utgjort en kraft till att skapa denna förutsättning, allt enligt väljarkårens vilja i valets utfall september 2014.

Carl-Johan Molander (M)

Dagen efter……

Söker efter att kunna reflektera en valutgång som är föga tilltalande för en Nya moderat – trots demokrati – yttrandefrihet och allt det som ska rymmas i en demokratisk stat och samhälle är jag djupt besviken på söndagens den 14 september år 2014 valutgång.

Har sagt det förut, säger det igen – innehållet är det viktiga – ytan av vad ett parti omfattar är inte egentligen av ointresse, det är djupet, bärigheten och berättelsen över tid som väcker eftertanke och kan bringa klarhet i samhällets frågor och problem.

Här tappade Nya moderaterna och Alliansen i valrörelsen denna berättelse – tyvärr.

Nu har vi ett parlamentariskt läge som är föga tilltalande.

För det första, en avgående Partiordföranden tillika Statsminister av rang Fredrik Reinfeldt.

När jag tillträdde som gruppledare för moderaterna 2002 tog jag kontakt med Reinfeldt och bjöd ned honom till Ulricehamn och en föreningsstämma, strax därefter blev Fredrik Reinfeldt vald till moderaternas Partiordförande.

Har alltid tyckt att Reinfeldt varit väl avvägd, analyserande och reflekterande i de stigar och vägar han beträtt inom politiken.

Snabbhet är inte kännetecknande – utan saklighet och bärighet.

Per Schlingmann, Sven-Otto Littorin och Fredrik Reinfeldt och någon mer, inte nämnd, började processa bilden och berättelsen som kablades ut i organisationen och som vi smälte och tog till oss som en berättelse som visade sig vara och bli en framgångssaga.

Paketeringen var en väl förvaltad formulering med strategi och genomförandestruktur i följe.

Rikspolitiken var lätt att bära och transformera ned till den lokala nivån – kommunen – det fanns gemensamma nämnare – och berättelsen rymde en generositet, fokus, styrka och energi.

Det var Alliansen som gällde – det var arbetslinjen – de 5 jobbskatteavdragen/pensionärernas skattereduktion – socialförsäkringen etc. etc.

Runt detta växte antalet fler i arbete – tjänsteföretag med kvinnligt ledarskap – ökad rörlighet i samhället etc. etc.

Nu sätter berättelsen punkt – Fredrik Reinfeldt avgår som Partiordförande, svenska folket har valt bort Reinfeldt som Statsminister och valt att Stefan Löfven (S) ska pröva sina vingar som efterträdare, till den starkt samarbetande moderatledda  Alliansens Statsminister Fredrik Reinfeldt tillsammans med alliansens partiledare.

Önskar Stefan Löfven (S) lycka till och riktar ett stort grattis till en framgångsrik valprocess och till dess utfall.

SEN, att (Sd) fått ett så starkt inflytande i det svenska samhället är för mig en gåta och så kommer det att förbli – att svenskar är så historielösa och röstar fram ett parti som rymmer så mycket mörka krafter – men tyvärr ser inte väljaren denna mörka sida i denna sammanslutning, på grund av alla mörka skuggor som nu faller över det svenska samhället.

Tack Statsminister Fredrik Reinfeldt och Finansminister Anders Borg för er insats och er kompetens samt ert ledarskap att hålla ihop olikheter och personligheter inom Alliansen – genom den ekonomiska krisen som drabbade Sverige hösten 2008, de höga svallvågorna i euro-krisen och de påföljande efterdyningarna av den djupa och påfrestande lågkonjunkturen som följde. Vilket idag visar tecken på att stärkas till att bli en bättre och stabilare konjunktur.

Carl-Johan Molander (M)

Ulricehamn saknar ett starkt regeringsalternativ

(S) i Ulricehamns kommun springer sina yviga vägar.
Frågan är vad deras syfte är med att stundom påtala att det är ett gott samarbete. Frågan som uppkommer, på vems bekostnad. (S) företrädare skriver i UT 2013-02-26 att ”Partilojaliteten kostar Ulricehamn två miljoner”.
Förståelsen att Kommun Sverige omfattar 290 kommuner saknas i den riktade kritiken och att förutsättningarna är explicit för varje kommun, det är en avsaknad hos den tillskrivne strategen.
Vet inte hur det ser ut internt inom (S), men senast i frågan skolstrukturen, så gjorde (S) ett bondeoffer, en förespråkare lämnade på grund av utvecklingen inom (S).
Det är inte bekräftat, men det är inte partipiska som gäller, det är ett historiskt gissel som viner över ryggarna i de olika frågorna.
Inom moderaterna har vi högt i tak enligt våra stadgar, själv, efter att ha meddelat gruppen, lade undertecknad fram ett eget budgetförslag, för jag stödde inte en skattehöjning inför budgetåret 2012.
Grunden var att det fanns ett behov av en genomlysning av ekonomistyrningen, förvaltningen och bolagsstrukturen, utifrån ett koncernperspektiv i Ulricehamns kommun.
I skolstrukturfrågan lade en moderat fram ett genombrytande yrkande, om avslag i frågan, vad som händer vidare, vet vi inte.

Att (S) i varje fråga utser regeringen som ansvarig, istället för att ta det ansvar man tillskapat sig i den vågmästarroll man idag innehar i Ulricehamns kommun, finns här mycket mer att önska.
Är det alltid andra som bär ansvar om resurser saknas, eller är det en blockering utifrån vågmästarrollen?

Det visar att det inte finns ett starkt regeringsalternativ, som i valet 2014, kan ta över och genom ekonomistyrning skapa förutsättningar för stabilitet, tillväxt och utveckling i Ulricehamns kommun.

Här visar också oppositionen att man inte kan samla sig och skapa ett regeringsalternativ, där tidigare (MP) föll ur och nu senast (V).
För att (S) ska få ett egenvärde på den politiska arenan måste man söndra för att härska.

Förutsättningarna som undertecknad ser det, är att allianspartierna startar ett arbete, som måste börja från dags dato.

Det gäller förhandlingar om och runt politiska sakfrågor som ska ligga till grund för ett handlingsprogram.

I detta arbete skapas förutsättningar och trygghet i det politiska arbetet, där förhållandet, förtroendet samt relationen mellan allianspartierna återskapas och stärks inför valet 2014.

Carljohan Molander (M)

Infrastruktur – boende – motorväg

Med glädje möts jag av informationen av att det första spadtaget är taget för den sista delen av R40, men i det stora perspektivet mister man bilden av att Sverige är större än Västragötalandsregionen.
Man får vara hur lyrisk som helst, men om det är bra att binda ihop regionen i detta fall Ulricehamn med Borås och Göteborg för att bilda en större arbetsmarknadsregion med motorväg.
Då, ställs frågan om R40 i förhållande till den arbetsmarknadsregion som ligger österut, Jönköpings Län hur förhåller vi oss till den.
Politik är uppdelat i kommuner, regioner och stat.
Det är viktigt att som politiker, se mer än sin egen täppa.
Sverige är i behov av en ständig utveckling och utbyggnad av infrastrukturen, när det gäller fyrfältsvägar (motorvägar), järnväg, flyg, hamn och sjöfart.
Vi är ett land som är ett starkt exportberoende och med fungerar infrastrukturstråk så stärks vår exportindustri, tillika den inhemska arbetsmarknaden.
Har sagt det förut och lyfter denna fråga igen.
Att med ett enkelt grepp, skylta vägen för godstransporter via både E20 och R40/E4 från Västragötalandsregionen till Stockholm och vise versa.
Detta innebär att behovet att ta sig genom hela Stockholm, för att leverera gods till den östra eller västra delen av vår huvudstad, reduceras och trafikmiljön i huvudstaden blir bättre.
När det gäller R40 minns jag min tidigare partikollega, vän, tyvärr bortgångne Lars Dahléns visionära arbete och den energi han lade ned i fråga.
Tittar vi på Västragötalandsregionen är det nio stråk och noder som är viktiga att de fungerar i sammanhanget Västragötalandsregionen, och det är Göteborgs Hamn, Sjöfarten, Landvetter, R40/E4, Jönköpings Airport, Västra Stambanan, E20 och E6.
Analyserar man dessa nio faktorer i ett nationellt sammanhang ser man vikten av att alla dessa faktorer fungerar utifrån den samlade godshantering som just Göteborgs Hamn hanterar in/ut ur landet under ett verksamhetsår. Tillika godstransporter som går via Jönköpings Airport och Landvetter flygplats.
Fungerar transportstråken i förhållande till dessa utskeppningspunkter vad det gäller gods, växer Västragötalandsregionen och exportindustrins förutsättningar utvecklas.
Västsverige stärks, arbetsmarknaderna blir större och vårt gemensamma nationella intresse utvecklas.
Till detta kommer en god planering för bostäder av olika slag hyresrätter, bostadsrätter och villor.
Det kräver i sin tur en framförhållning avseende planerade boendeområden.
Låt oss inte slå oss till ro och vänta in 2016 där vi inviger en fyrfältsväg som missar målet, genom att inte nå ända fram, det vill säga, R40 resterande sträcka, ca 4,5 mil 2+1 väg till Jönköping.

Carljohan Molander (M)

Lars Holmin stod ensam i Kommunfullmäktige

Igår blev många glada, mellan 650 – 700 i publiken på Kommunfullmäktige var alla engagerade, en del uppretade angående frågan om skolstrukturerna.

Man kan ställa sig frågan, var sker det och hur sker det, vad ligger bakom beslut och inriktningar.

Lars Holmin (M) sa igår: ”Ulricehamn är inte redo för de här stora förändringarna”.

Det kan vara så, men det kan också vara så att man inte förstår behovet av förändring.

Hur ser det ut befolkningsmässigt, var bosätter sig de som flyttar in i kommunen, det är en relevant fråga.

Noterar följande, de 5 845 personer som skrivit på angående kravet om folkomröstning, behövde inte gå så långt som till en dylik process.
Här noterade Holmin efter att ha lyssnat på medborgarna, att ett väljarunderlag som i stort sett är en tredjedel av väljarkåren som sagt sitt.
Här stannar Holmin upp och reflekterar över sakfrågan och lägger ett avslagsyrkande, det är det här som utgör grunden för de Nya moderaterna.

Här må man diskutera vad det var som gicks snett, jag noterar att Holmin lyssnade in medborgarna.
Lek med tanken att dessa 5 845 personer som står för ca en tredjedel av de röstberättigande, vid ett genomförande av folkomröstning, så tillkommer ytterligare personer som åberopar i detta rådgivande fora, för att bevarar den skolstruktur man idag har, det är inte en lätt balansgång.

Ytterligare att det finns partier som fem i tolv hoppar av den inslagna linjen och intar en populistisk inriktning. Där till att någon av de senare avhopparna från den inslagna linjen, uttrycker att man yrkat ca 5,5 miljoner kronor extra till skolans verksamhet, budget 2013.

Skattemedel tvättar byken och köper folkets röst?

Det som förbryllar mig mer är att Lars Holmin (M) ställdes ensam att möta den mellan 650 – 700 personer starka publiken, samt Kommunfullmäktigeledamöternas hugg och slag, där till kom medias frågor, före och efter mötet.

Här blir jag konfunderad, det saknas ett team – en känsla i en svår fråga, vart var alla partikollegor i debatten?

Dubbelseger för landsbygden uttrycker någon, är det så enkelt. Kan det vara så att det är en förlust för Ulricehamns kommun i sin helhet?

Är det någon som egentligen, vet vad som sker?

Mitt intresse för Ulricehamns kommuns utveckling är stor och jag tror på kommunen och det är väl hit man vill att alla ska komma som bor i kommunen.

En sak är att samla in 5 845 personliga underskrifter för en folkomröstning Ett annat att få samma mängd människor och fler, att från nu vara med och utveckla kommunen i sin storhet och helhet.

Men nu, när allt ska utvecklas och bli bra i hela kommunen. Finns då, det långsiktiga engagemanget, eller faller man redan på startlinjen.

Skolstrukturerna

Oavsett vilken falang man stödjer så är det alltid utifrån hur förslagen ser ut och hur de levereras som kan ge stöd för ett genomförande.
Nu står vi här med mössan i hand och alla undrar, hur kommer det att gå, ja säg det.

Förslag från (S), jag säger då de, vad är det som säger att man ska behålla en skola, utreda en annan och avveckla en tredje, är inte det lite krystat, vad är det man vinner på ett sådant beslut. Det var ju klockrent för bara någon vecka sedan att tre skolor skulle läggas ned, det svänger på toppen.

Vad kan man göra i det läge som har uppstått, kanske kan man skönja en osäker bild av underlaget.

Kanske kan man sakna en fullständig strategi i genomförandet.

Kankse kan man i ett sammanhang, inte se hur lösningarna på kärnfrågan ska lösas, frågan håller inte ihop.

Frågorna man ställer sig är – Hur gör vi nu – Tänk om – Kan vara så – Är det bra eller är det dåligt – ja säg det.

Läget är kaotiskt, vad jag kan notera.

Men lek med tanken – backa hela ärendet. Bygg ett beslutsunderlag som har fokus på Strategi – genomförandet – tidsplanen – konsekvensen -.

Passivitet är aldrig bra – aktivitet är att under alla omständigheter ska beslut genomföras, det är inte heller bra – aktivitet bör i det läge som nu har uppstått präglas av någon form av passivitet – där man ställer frågan i ett annat fokus utifrån en strategi som är bärande.

Oavsett vilket beslut som fattas i Kommunfllmäktige i denna fråga kan jag skönja att båda sidor har goda intentioner, bara man inte står där med ett populistiskt leende i sista ändan och resurserna inte räcker till.